Tillbaka till
leran, skålar, stora skålar vill jag göra. Idag satte jag mig ner för att öva,
först i lite mindre skala och sedan större än jag någonsin prövat förut. Så
fantastiskt roligt jag hade. Leran stänkte både hit och dit. Katterna försökte
förgäves pocka på min uppmärksamhet, men jag var inte kontaktbar. Jag börjar
gilla den ”märkliga” drejskivan som, nu när jag vant mig, ger mig mycket mer
valmöjligheter än min vanliga drejskiva. Jag vet inte riktigt hur jag ska
förklara, men den känns mjukare i rörelsen oavsett hastighet, men kanske
särskilt när det krävs långsam snurr. Till slut hade jag drejat två stora
skålar, större än jag någonsin drejat förut. Jaaa!
//J
PS Imorse när jag
var ute och sprang trodde jag verkligen för en hundradels sekund att jag såg en
björn. Håret reste sig på hela kroppen och jag tvärstannade, livrädd… men det
var en häst, en helt vanlig betande häst. Snacka om att osäkerhet kan leda till
att man ser världen ur ett rädslans perspektiv (eller Synsam, när kan jag
komma?). DS
Avstånd, riktning
och karta
Vägen till
verkstan
Min största
någonsin, 35 cm i diameter och 17 cm hög!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar