Sova!

 Imorse vaknade jag faktiskt av väckarklockan och insåg att jag sovit som en stock. Min nattsömn har varit lite sisådär i min lilla stuga då jag ofta vaknat, direkt på helspänn, av okända ljud utifrån och sedan haft svårt att somna om. Men denna natt hade jag verkligen sovit ordentligt, och för mig, som älskar att sova, är det oerhört mycket värt. Jag tog en morgonpromenad och njöt av den klara kalla luften, soluppgången och fröken Frosts framfart över markerna.

Väl i verkstan var det redan eld i öppna spisen och det var skönt att komma in i värmen. Idag skulle Ingrida visa mig dels hur det traditionella sparkdrivna skivan fungerar och också berätta om sina resor till Japan och USA. Jag satte mig vid drejskivan och bokstavligen sparkade igång. Först ser man till att sparka igång rätt hastighet och sedan drejar man. Det var förstås lite svårt som det mesta man inte testat, men riktigt roligt. Tystnaden från denna drejskiva var underbar. För er som inte vet så kan drejskivor föra ett förfärligt ljud om de är på det humöret. Inte denna, alldeles tyst snurrade den lilla skivan av trä, på radion hördes vacker körmusik och det var något meditativt över arbetet. Jag producerade ett litet glögg-set och kunde riktigt känna hur gott det vore med glögg.

På eftermiddagen fick jag ont i huvudet och började frysa. Marta gav mig en rysk C-vitamin (vad den nu kan innehålla) och en kopp te. Hennes omtanke är verkligen värmande, och med teet i handen och ryggen mot elden kändes det faktiskt redan lite bättre.

Imorgon är det alltså sista dagen i verkstan. Jag tycker alltid att det är lite jobbigt att säga hej då (who doesn’t), men samtidigt ska det bli så skönt att komma hem. Jag har lärt mig så mycket och fått så mycket nya ideér, dessutom har jag fått lära känna ett helt gäng intressanta och vänliga människor. För det är jag väldigt glad. Ingrida berättade att en ny storm ska dra in över Lettland imorgon igen så jag håller alla mina tummar att vi får behålla strömmen. Det sista som överger en är ju hoppet.

//J