Längtan

 Vaknade med huvudvärk och ville egentligen inte alls stiga upp idag. Jag tryckte på snooze några gånger innan jag till slut kapitulerade och tände lampan. Längtan efter mina älsklingar därhemma var alldeles för stor för att tänka positiva tankar. Det är precis som Magnus Tingsek sjunger “too many feelings at the same time, laughing, crying, loving loving”. Jag har det jätte bra här och lär mig massor, men ibland, som idag, ville jag bara gråta för att jag är på tok för långt ifrån dem jag älskar. Det finns ju egentligen inget som är mer värdefullt än att vara nära varandra.

Istället för att gå direkt till verkstan gick jag istället med värkande hjärta en lång promenad längs havet. Vågornas brus och solen, som överraskande sken denna dag, tröstade mig något och fick mig på bättre humör. En liten stuga vid strandkanten såg så rofylld ut och fick mig att tänka på framtiden och en gemensam dröm.

I verkstan var det redan full fart och jag sveptes med i arbetsglädjen och blev varm inombords av den härliga, pratglada Marta. Hon lagade en god lunch med ”griki”, någon typ av matvete kanske. Jag kunde inte riktigt känna igen kornen, men de smakade härligt nötigt och växte i Lettland. Jag jobbade koncentrerat med att dekorera mina skålar med ”sten-mönstret” som jag kallar det. Rätt som det var hade mörkret börjat lägga sig och jag fick, likt Askungen på bal, skynda mig iväg innan det skulle vara för sent. Nu ska jag läsa Shantaram och sedan sova gott.

//J