I tid

Denna morgon hade jag planerat att ta mig en promenad ner till havet innan verkstan. Jag blev lite sen i starten då jag hade problem att slita mig från min frukost-läsning. Trots detta trodde jag nog att jag skulle hinna ner till havet och njuta en stund då jag vanligtvis tar i liten när jag räknar på tid, allt för att inte bli sen.

Det var en ganska varm grå-dassig Novembermorgon som kändes mycket trevligare än den såg ut. Jag gick och gick och kom helt enkelt aldrig fram till havet. Jag tittade ofta på klockan och tänkte, äsch, jag går lite till, det gör inget om jag blir några minuter sen. Till slut blev jag dock tvungen att vända för att inte bli tok-sen. Med raska steg styrde jag kosan mot verkstan och trots att jag dessutom stannade för att ta ett ”pussel-foto” så lyckades jag ändå komma precis i tid. Tänk att vissa människor har så svårt för att komma i tid och jag så oerhört svårt att komma för sent.

Väl på verkstan satte jag igång och prövade den lettiska lergodsleran som Ingrida mest använder sig av. Svårigheten, skulle det visa sig, satt inte i den okända leran, utan i styrningen till drejskivan. Jag är van vid en pedal, väldigt lik en gaspedal, mer tryck ger mer fart, mindre tryck ger mindre fart. Mycket enkelt. Här var det nu två pedaler, en för fart och en för broms. Vari ligger svårigheten kan man undra. Tja, problemet var att höll jag kvar foten på fart så ökade drejskivan hela tiden i hastighet, men om jag släppte så fick trycket jag utövade på drejskivan farten att stanna. Detta, för en oerfaren användare, resulterade i en något ojämn fart under en drej-runda. Jag lyckades trots detta, kanske för att leran var len och fin och stod sig väldigt bra, eller, vilket jag föredrar, för att jag lär mig så snabbt, dreja ganska höga fina ”människor”. Det blir till att dekorera senare i veckan, men de kommer nog inte att brännas förrän jag åkt. Vi har dock redan planer på att jag kan komma tillbaka i sommar med bil när de ska bränna en ugn så att jag får vara med. Ingrida svart-bränner nämligen mycket av sin keramik i en stor egenhändigt byggd vedeldad ugn ute på gården. Det vore väldigt spännande att få vara med under en sådan bränning. Jag får höra med familjen om de är sugna på att åka hit i sommar. Få se, hav, vit sand, lite folk, bör inte bli alltför svårt.

Hemmavid fick jag smaka något väldigt gott. Nina tipsade mig om en traditionell lettländsk youghurt som jag köpte, den är mycket syrligare än den vi är vana vid och har en fetthalt på 20 % (jag som älskar fet youghurt). Jag blandade i en matsked hemmagjord plommonsylt (som jag förstås fått av Nina), rörde om och mumma så gott! Det enda som saknades var valnötterna.

//J