1:a advent

Advent är mörker och kyla sjöng vi i skolan när jag var liten. Oj så rätt vi hade. Nu är det mörkt vill jag lova, stormen som hållit till i Sverige har nu kommit till Lettland och jag sitter nu här utan ström. Tack och lov hade jag laddat upp både mobil och dator så jag håller mig flytande ett tag. Kylan kommer väl också snart krypande då värmen i stugan är el-driven. Ingen verkar heller ha någon större förhoppning om att felet ska avhjälpas inom en snar framtid. Enda värme- och ljuskälla i min stuga är nu datorn och några värmeljus. Utan att överdriva kan jag säga att jag har lite hemlängtan… men, det som inte dödar, det härdar, är det inte så?

Imorse tog jag en ny väg till verkstan via stranden. Det var skönt att slippa den stora vägen med all tung trafik. Jag visste inte riktigt vart jag skulle vika av från stranden för att komma rätt mot verkstan, men jag visste ungefär hur länge jag skulle gå innan det började vara dags. Lyckades dock vika av lite för tidigt och hamnade på någons tomt, tack och lov en sommarstugetomt så jag klarade mig utan utskällning. Väl framme vid vägen stod det en stor skylt ”Privat” åt det håll jag just kommit ifrån. Promenaden tog väl ungefär en timme jämfört med den vanliga 20-minutaren, men den var ack så mycket trevligare. Jag hittade både fina stenar och lämningar av den mänskliga lekfullheten som så ofta kryper fram på stranden. Tänk vad man kan bygga av lite sand, några pinnar och lite sten. 

Min nya omgivning har börjat resultera i massor av nya ideér. Känner mig super-sugen att komma hem till min porslinslera och börja skapa.

Precis i skrivandets stund blev det plötsligt ljust igen, ren och skär lycka!

//J