Efter en lång bussfärd var jag då äntligen framme i lilla Skulte. Vi åkte alla i samma buss från Valmiera. Först åkte vi till flygplatsen i Riga och släppte av gänget som skulle fortsätta till Sverige. Då var jag allt lite sugen på att följa med. Sedan gick alla utom jag av i centrala Riga. Jag måste erkänna att jag i det ögonblicket kände mig ganska ensam.
Vi fortsatte längs motorvägen mot Tallin i kanske drygt en timme innan busschauffören svängde av på en liten liten grusväg. Han stannade efter kanske 100 meter, jag tittade ut och såg ett hus där det lyste i ett fönster och en lång, alldeles svart, huslänga. Är det där jag ska bo tänkte jag utan att känna mig alltför positiv. Men chauffören började ringa, och trots att min Lettländska är i det närmaste noll och intet förstod jag att han undrade hur han skulle köra. Han uttryckte "aha" ett flertal gånger med ett tonfall som jag tolkade som att han hade förstått. Helt sonika vända han bussen på den lilla grusvägen och körde tillbaka en liten bit innan han svängde igen. Lite längre fram stod 2 personer med ficklampor och väntade på mig, det var Nina och Olaug. Bättre mottagande kan man nog inte få som främling i ett okänt land mitt ute på landet i mörkaste November… eller så är det kanske just därför. Jag är nämligen den enda gästen här för tillfället. Det är ju inte direkt turistsäsong. Boendet är ganska likt en liten fjällstuga där det mesta är byggt i trä. Det är både rent och trevligt. Nina och Olaug hade gjort i ordning mitt rum, tänt lampor, satt på musik på radion och lagt in böcker på engelska. Omtanken värmde i mörkret. De passade också på att bjuda in mig på en fest för ett stort gäng vänner någon helg framöver med levande Lettisk musik. Det blir spännande. Nu ska jag läsa, njuta av lite ensamhet och sova riktigt gott.
//J
20:e November
Jag sov som en stock min allra första natt i Skulte. När jag vaknade på morgonen var det redan ljust ute och jag såg äntligen hur det såg ut. Från mitt lilla fönster har jag vacker utsikt över lite äng och skog. Jag tog en liten promenad i solen och såg att omgivningen var väldigt lik den norrländska naturen med tallar och granar :-) . Mitt värdpar tog mig med i deras bil på en liten sight seeing (kom ihåg att Skulte är väldigt litet) till havet. Det är promenadavstånd från min lilla stuga, och vilken sandstrand!! Alldeles fantastisk vit vacker sand. Jag kan bara tänka mig vilket paradis det måste var på sommaren. Tyvärr var jag så fascinerad att jag glömde fota, men med all säkerhet kommer jag att gå dit fler gånger. De visade mig den lilla lanthandeln, där man fortfarande beställer sina varor över disk. (Varför har jag inte med mig en lettisk/svensk ordlista kan man undra, oerhört märkligt.) Det blir minst sagt lite spännande första gången jag går dit själv, men för tillfället har jag bunkrat upp med hjälp av Nina. Nu ska jag fira min födelsedag i all min ensamhet med en god bok, en kopp varmt te och lite lettisk radio i bakgrunden.
//J
PS Man inser snabbt hur svårt livet har varit här, hur fantastiskt bra vi har det i Sverige, men också vilket inre driv dessa människor har som faktiskt överlevt med livsgnistan i behåll. DS
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar