Cepli Keramik

 Så var det då dags att gå till verkstan. Lite nervös var jag allt imorse. Kände mig mer sugen på att bara stanna i min lilla stuga och läsa böcker i 3 veckor, strosa ner till havet och plocka stenar emellanåt.

Men som Ingrida sa idag ”det man inte vill ska man göra” . Så något motvilligt packade jag min väska och begav mig mot verkstan. Promenaden gick på lite under 20 minuter. Från början gick det en liten skogsväg parallellt med den stora vägen (ungefär som E4:an mellan Skellefteå och Umeå), den tog emellertid slut helt sonika och jag fick söka mig ut till stor-vägen. Bilar och tung trafik susar på rätt bra där så jag såg till att hålla mig nära skogskanten. Väl framme vid verkstan kom Ingrida ut och hälsade mig välkommen. Hon är en söt liten person med kloka men lite trötta ögon. Hon berättade att just idag skulle hon vara tvungen att åka iväg för att undervisa några barn-klasser i keramik. Först blev jag lite besviken över detta besked, men hennes son och sonhustru (Tennis och Marta), som också jobbar i verkstan, tog väl hand om mig. Marta visade mig bilder i en massa böcker om Lettisk keramik och var väldigt öppen i sina åsikter om vad som var bra och vad som var mindre bra. Jag fick också se flera intressanta sajter på nätet med lettisk keramik och design. Som vanligt möttes jag alltså av väldigt öppna och omtänksamma människor. Jag hoppas att de känner att de får ut något av min vistelse -Marta vill bli bättre på engelska så där är det ingen tvivel om vinsten. Det börjar vara ganska kallt här nu. Värmen i verkstan kommer från vedeldning i öppna spisar. Det är som om tiden stannat på ett annat årtal här än hemma.

Väl ”hemma” i min stuga kokade jag mig en tidsenlig soppa på buljong, morötter, potatis, lite pasta (kanske lite scifi…) och några matskedar av en tomatröra jag fått av Nina, hennes egen hemgjorda från sommarens tomater. Jag vet inte om det var kylan, min skrikande hunger eller Ninas underbara tomatpaste, men soppan var super god.

Det är skönt att var hemma i min stuga igen. Mitt rum är min tillflyktsort i detta okända land, min lilla ö av säkerhet. Man behöver en sådan känner jag. Nya möten och nya intryck är både spännande och roligt, men också lite tröttsamt. Jag behöver min tid då jag bara får vara för mig själv i mina egna tankar.

//J

PS Titta vilken rolig film!  Pingu drejar DS